Emelie

Jag har precis kollat på ett avsnitt av "ett fall för louise"
De handlar om barn som berättar om sina föräldrar hur dom har de.
Sen kom jag och tänka på en fråga som jag har fått såååå många ggr "Men hur var de att växa upp med bara en för'lder?"


Ehhm hur ska jag veta de? Mina föräldrar flyttade isär när jag var ett halvår gammal jag vet ju lixom inget annat.
MEn jag tänker inte säga att jag har saknat något, jag menar jag haar ju aldrig saknat en pappa roll.
Och jag säger de att jag bor ju heldre med en förälder än 2 som bråkar hela tiden.
Jag var så pass liten när dom flyttade så jag vet ju inte hur de är att bo med båda för'ldrarna.
Men en sak är säker att jag är helt annerlunda om jag jämför med mina kompisa, jag vill ju inte kalla dom omogna. Men jag märker ju att jag har kommit längre i "utveckligen" eller hur jag ska förklara de jag menar jag kunde laga mat när vissa inte änns visste hur en spis fungerade. Jag kunde tvätta när folk inte änns visste att dom hade en tvättmaskin.

Jag menar ju verkligen inte att mina kompisar är efteblivna men jag menar dom fick ju lixom lära sig de senare.
Under min uppväxt så var ju min pappa inte så närvarande, men jag är så glad nu att vi faktiskt har en bra relation.
Jag menar jag försöker hälsa på han så offta jag kan och ringer han när jag har tid.
Hur sur jag än kan bli på min mamma så älskar jag henne över allt annat!
Jag vet inte riktigt vad jag skulle göra utan henne.

Sen kan ju inte jag svara för vad tulle tycker, jag menar han har ju inte haft någon bra kontakt med pappa när han var liten, sen vet jag inte hur mycke han har lidit av de.


Älskar min familj <3