Emelie

Det känns som de var igår som vi stog i fönstret på milnergymnasiet och kollade ut och såg i fall vi kunde lokalisera våra släktingar och vänner. De känndes som igår vi sprang ut i ösregn upp på flaket utanför skolan och skrek "vi har tagit studenten" fast regnet var vi lika lyckliga ändå. Tänk att stå där och skrika är de vi alla väntar på från de man börjar skolan när man är sex.

Tiden går så fort just nu känns de som om livet bara kommer flyga förbi mina fötter och allt jag kan göra är att titta på.
Jag menar så mycket har hänt sen den första dagen i skolan, första bästa kompisen, första kärleken, förta fyllan. Första allt.
Alla har vi varit med om mycket och olika saker, just nu vet jag inte vad jag vill med mitt liv.
Det är knappt 2 månader kvar till min 19 jul, vad som händer efter jul är ännu oklart. Har jag jobb? har jag inte jobb? Kommer jag bo kvar i min lägenhet? Kommer jag överhuvudtaget leva?

detta är typ 10 eller 11 helgen irad som jag jobbar. Nu när jag började tänka så är jag glad för de. För de har fått mig till att tänka en dag i taget. Att inte planera allt utan faktiskt släppa loss och göra impuls saker. Vissa bra och vissa dåliga.
Jag känner själv att när man inte planerar så mår man så mycket bättre, jag menar man har ingen press, inga måsten utan i stället en massa kanske.
Jag kanske gör de, men kanske inte.

De spelar nog ingen roll hur gammal eller ung man är man kommer ändå ställas in för svåra beslut.
Risken att inte möta några beslut är ugefär samma sak som att springa ifrån sin egen skugga.

Min fråga nu är ju bara, vilka beslut kommer jag att få?


Usch ibland borde jag sluta tänka, för mina tankesätt blir bara jobbigare och djupare hela tiden.



Ösregn men lika glad ändå :)