Emelie

Har ni tänkt på hur många minnen man bär med sig hela tiden? Hur många tusentals saker man kan kolla tillbaka på och skratta eller gråta. Ni vet ju själva man kan kolla på en sak eller en bild eller en plats och minnas en hel dag. Minnas exakt vad man gjorde hur man mådde, vad man kände?
Vissa minnen kommer man ihåg allt. Medans vissa minnen man har känns precis som de är något man drömmt, precis som om de är någon annans minne. Tänk gamla kompisar som man inte har pratat med på år och dar som man då springer in i på stan. Man snackar men man förstår inte att de är just DEN personen som man delar många minnen med. För den personen man träffar känns precis som någon man känner ytligt typ en kompis till en kompis. Men i själva verket så är de just den människan fast en annan tid. Är de bara jag som känner så.

Jag har så jävla mycket jag kan kolla tillbaka på, saker som jag är stålt över saker som jag inte är så stålt över, saker som har gjort mig extremt glad och saker som har gjort mig extremt ledsen.

Men om jag ska se de så, det finns nog inget jag ångrar i mitt liv. Alla gör misstag och tro det eller ej men man överlever och livet går vidare och man lär sig av sina misstag

Tänk på de