Emelie

När man kollar tillbaka på livet och vilka människor man har umgåtts med. Och vad man har gjort.
När man försöker minnas så känner jag att det är någon annans liv. Att någon annan har berättat dom minnena. Men när man mycket väl vet att det var vårt liv. Det är i alla fall inte det livet jag lever nu.
Man ser folk som man gick i samma klass med i många år och nu är dom som en främling på ett foto.
Det är en konstig kännsla. Att känna en människa så bra och sen nu inte ha någon aning om personen alls. Du har ingen som helst aning om vad personen gör. Hur personen är. Inget.

Att ha så många minnen med folk du inte längre känner.
Det kommer aldrig bli det samma. Någonsin.


Jag skulle vilja träffa alla ifrån högstadiet för att kolla vad dom har gjort dom senaste 5 åren.
Skulle vilja kolla hur långsinta folk är.
Hade varit intressant att veta.

Jag är i alla fall evigt tacksam för att mamma drog oss ifrån bjärnum.
Låter dummt att säga men folk i en så liten by har inte någon chans till något.
Jag hade aldrig varit där jag är idag om jag inte hade flyttat.
Så tack mamma!

Jag har mognat som person, det är så många jag skulle vilja be om ursäkt till.
Så många jag har sårat. Jag vill träffa dom och bara be om uräskt.
Jag är stålt över den jag har lyckats bli.
Jag tror mina föräldrar håller med mig på den fronten med.
Jag är en bättre människa nu än för några år sedan.


Jag ler inombords, jag har funnit lugnet.

Livet går alltid vidare.

Jag tror vädret spelar mig ett spratt. Jag sitter och ler för ingen anledning alls.
Jag mår bra. Livet är bra.

Slutar om en timme. Ska hem och umgås med min sambo.
Sen ska jag sova. Vi hörs i morgon!