Emelie

Första gången jag såg henne var i skolan, jag gick i ettan och hon kom in i vårt klassrum till sammans med en av mina klasskamrater.  Tassi såg ut som en jävla bitch! (haha men det var sant!) Jag tänkte typ så här " asså fan vad hon ser bitchig ut! Skulle aldrig vilja snacka med henne! )
Men när jag började umgås mer och mer med min klasskamrat (får ju inte nämna henne vid namn för det blev ju ett jävla liv om det innan haha! )så kom tassi in i bilden mer och mer! Vi umgicks på riktigt första gången när Marie Picasso vann idol 2007. Efter finalen så gick dom ut för att röka och jag joinade, klasskamraten som vi kan kalla "B" gick in till sin dåvarande pojkvän och sov. Jag tassi och steffi satt ute till typ 3 halv fyra och bara snackade.
Efter det så skulle jag åka till Bromölla för att sova hos "B" men när jag är i kstad så skickar hon och säger att hon inte kan ha besök för hennes mamma "skulle ha besök". Jag fick då ringa Tassi ( vi hade bytat nummer just den dagen i matsalen) och säga att jag inte kunde komma. Eller att jag kunde komma men inte kunde stanna så länge! Tassi sa då att jag skulle komma i alla fall. Och att vi kunde åka hem till hennes mamma och sova där. Vi åkte till Olofström för att äta hos hennes mamma sen åkte vi hem till hennes mamma och passade tassis lillebror, det var även den gången som han låste in sig på toan och klippte sin lugg..... haha!
Efter det så började vi umgås utan min klasskamrat, det var väll då jag (eller vi) märkte att vi var lika.
Detta är nog den mest känslomässiga relation jag har haft med en kompis. Det har varit mycket kännslor ( nej inte kärleks kännslor) utan mer som en jävla berg-och-dalbana! allt det andra som kompisar går igenom
Jag har hatat henne, hon har gjort mig riktigt arg, hon har gjort mig riktigt glad, hon har fått mig att skratta när jag vill gråta hon har fått mig att inse att även om man bråkar (så mycket att man inte änns träffas på 8 månader?!)  så hittar riktiga kompisar tillbaka till varandra.
Jag skämms inte över att vi har bråkat, utan jag är mer stålt över det. Alla bråkar, alla är griniga det är ju för fan bara mänskligt.
Som jag har skrivigt innan, jag vill inte bara se den roliga sidan av mina kompisar, utan jag vill se allt.
Tassi är en av dom få människorna som jag verkligen har visat allt och förmodligen har hon visat allt med.

Vi har haft olika uppväxter men ändå så lika. Vi förstår varandra på ett helt annat sätt. Vi förstår hur vi tänker. Vi behöver inte flippa varenda gång vi träffas, utan kan sitta och snacka om allvarliga saker.
Vi har nog sett alla sidor av varandra dåliga som bra!
Jag har så många minnen med henne, verkligen förmodligen mer än med någon annan. Det är alla små saker som vi har gjort som man kommer ihåg.

Jag är glad att jag har henne, och så klart älskar jag henne!









Jag kommer bli såååå mördad för dessa bilder! Mohahahah!