Emelie

Det är jobbigt, allt är jobbigt, livet är jobbig. Lyckligtvis är det ingen som har påstått något annat.
Det går bra nu, eller ja.... jag vet inte men det går bättre får jag väll säga.
Ibland är allt så jobbigt.
Jag tror inte det spelar någon roll hur långt jag kommer komma. För jag kommer nog alltid ha känslan av att aldrig vara bra nog. Att aldrig passa in ordentligt.





Det går riktigt bra på jobbet, jag har underbara kompisar och en familj som stöttar mig.
Kan någon då förklara för mig varför jag gråter? Jag gråter när ingen ser. Varför?
Kan någon snälla förklara?


Hur mår jag? Har mått bättre men har också mått sämre. Mycket sämre
Jag mår inte bra just nu, men varför springa runt och älta det till folk?
Jag vill inte ha någon jävla sympati.
Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig.
Jag vill bara förstå. Varför jag mår som jag gör!
Och jag vill att folk ska fatta att alla har upp och nergångar. Att jag inte alltid är på topp.

Jag är så jävla rädd för att fela. Jag är så rädd för att göra folk besvika.
Så nu känns det som om jag har slutat försöka med allt.
För att sluta göra folk besvikna och för att inte kunna göra några fel.




Jag kommer ihåg en sak som en gamal tjej kompis sa till mig Det är inte svagt att gråta det visar bara att man är mänsklig
Ja det kanske är sant. Vem vet.


Jag önskar att livet vore som en dans på rosor. Men hur roligt hade det varit att leva då?