Emelie

Jag ska börja med att säga att allt är lugnt!
Ni behöver inte oroa er! Vi ska bo ihop i alla fall ett tag till! Och vi är absolut inte osams!

Idag så slog det mig för första gången på riktigt att jag och K inte kommer bo ihop förevigt.

Jag har lixom vetat detta hela tiden.
Dagligen tänker jag att vi inte kommer bo ihop förevigt (jag tänker inte just på att vi sa flytta isär utan mest när jag kollar på våra möbler och inser att någon gång ska dom ut, och med tanke på helvetet vi hade att få in bl.a soffan så ser jag absolut inte fram emot att få ut allt)
Att detta bara är en mellanlandning.
Men idag så började jag tänka på det på riktigt

Tänk den dagen vi står där och ska lämna våra nycklar?
Den dagen då vi inte längre ska bo ihop?
Att Bennäs/Nilsson inte längre kommer stå på vår dörr?
Vad är vi klassade som då? Vi kan ju inte kalla varandra sambo?
Folk kan inte förväxla oss för att vara lesbiska.
Det kommer kännas fett konstigt.

Även om man inte tror det så är vi ju beroende av varandra.
Vi känner ju varandra utan och innan.
Vi träffas i princip varenda dag. Utom någon enstaka helg då vi är på spridda vägar.

K är en av mina bästa kompisar.
Vi är som systrar som inte bråkar. ( förutom när K inte har käkat mat för då surar hon)
Hon är min sambo
Hon är mitt popcorn.

Det kommer bli så jobbigt.
Att inte längre prata med henne varenda dag.
Att inte längre träffa henne varenda dag.
Att inte längre längta hem till våra patetiska myskvällar.
Att inte längre veta allt om den personen som har stått en närmast.
Det kommer vara som att förlora en stor kärlek.
Det kommer kännas som om vi gör slut.

Jag vet att den dagen inte står för dörren än.
Men den dagen kommer ju komma en dag.
Och jag kan redan nu säga att jag kommer gråta.

Oavsätt hur detta slutar, om vi flyttar ifrån varandra som vänner(vilket jag hoppas) eller ovänner (risken är väldigt liten) så kommer jag aldrig ångra att vi flyttade ihop.
Att vi faktiskt tog tag i det och flyttade ihop.





Du har hjälpt mig på så många sätt, även om jag inte har sagt det.
Och även om du inte har förstått det.
Så tack.
Tack för att du får mig att skratta.
Tack för att du får mig att må bra.
Tack för att du finns där.
Tack för att du är den du är.

Du och jag K, du och jag!